jaa..
Vi är sjukt dåliga på att blogga. Har under de senaste dagarna försökt att skriva ett blogginlägg men insett att jag har alltför lite att säga. Så nu är det sista utvägen, jag har tänkt skriva en skivrecension! Jag har funderat på att det är nåt man kan göra om man inte har något annat att skriva. Kanske vill ni få en hint om vad som inspirerar oss i bandet och då är det ju bra med lite recensioner på band och skivor som vi gillar och inspireras av.
Jag tänker inleda denna programserie(förutsatt att detta inte blir en engångsförteelse) med att recensera en skiva som är drygt ett halvår gammal. Jag talar om The last shadow puppets debutskiva "The age of the understatement".
Alex Turner från Arctic Monkeys och Miles Kane från The Rascals började skriva låtar ihop då bandet var på turné tillsammans. Det började som två kompisar som jammade ihop men då Alex Turner gick ut i pressen med det citatet " Me and my mate Miles have been writing a few tunes" så var det många som började hoppas. Och cirka 14 månader senare kom resultatet av låtskrivandet under sena kvällar på hotell i Englands nordligaste delar. 12 låtar producerades av den Lennon/Mccartney-liknande duon.
Deras första(och förmodligen sista?) skivan är ojämn. Jag har lyssnat på "The age of the understatement" ett längre tag nu och insett att hälften är bra och hälften är dåligt. Precis hälften enligt mig, 6 låtar är bra och 6 är dåliga. Hade man gett paret ett halvår till så tror jag att resultatet hade blivit bättre då det känns som man skrev 12 låtar och alla fick en plats på skivan. Hade man skrivit 20 låtar och toppat bort 8 istället så är jag säker på att skivan blivit bättre i helhet.
Det är ett mycket speciellt sound man har utvecklat. Det är mycket stråkar och blås, vilket gör att det låter ryskt på något sätt. Ett gäng riktigt bra bond-låtar kanske vissa skulle säga, för några spår låter faktiskt som de skulle kunna vara hämtade från Ian Flemings värld. Texterna är riktigt riktigt bra och det känns lite Arctic monkeys fast med ännu fler häftiga ord sjungna med " a slight cockney accent".
Men som sagt flera av låtarna är sjukt bra. Bästa låten är spår nummer 7 "My mistakes were made for you" där Alex Turner faktiskt sjunger bättre än någonsin. Titelspåret "The age of the understatement" samt stämsångens klimax "Standing next to me" är också riktigt bra.
Skivan är en typisk 3/5. Topparna är väldigt höga men dalarna alldeles för djupa. Hoppas på att Alex Turner ber sin trummis att smacka på pukorna i en tredje Arctic Monkeys platta!
/ Elias
Kommentarer
Postat av: nils
ständigt detta klimax...
Trackback
